.

den är sååå bra. Dom är så bra. Så fort pengarna räcker till springer jag ner till stan och köper hela skivan

Klockan är 23:19, Guns n' roses ger el-gitarrerna musikalisk orgasm. 80-talet är fortfarande kvar i min lägenhet.
Gårdagens 80/90talsfest på Kåren var riktigt lyckad, Kläderna, musiken, mentaliteteten, musiken!

Elli, Sandra och jag, som tagna från 80-talet.

”Jag hör dåligt och jag fattar trögt” gnällskriker Emil Jensen i mina högtalare.

Upplivande?

Knappast.

Vackert?

Absolut, eller som käre kamrat Amanda skulle ha uttryckt det: Kärlek!.

 

På tal om kärlek,(observera grym radioövergång) och varför jag lyssnar på Emil Jensen och annan pop härör från min nyfräscha förälskelse i P3 Kvällspasset. Detta lysande samhällsprogram på bästa sändningstid har på oroväckande kort tid cementerat sig en plats i min kvällsrutin, och därför har jag utsatt mig för mycket mer popmusik än vad jag är van vid.

Lyckliktvis verkar den släng av popallergi jag fick våren 2004 efter att ha tvingats lyssna på

Shania Twain – That doesn’t impress me much 78 gånger under en och samma time ha gått over. Istället för att spotta och svära varje gång jag hör Brittan så ryser jag bara lite. Om det är en förbättring låter jag vara osagt. Klockan är 17:39 i detta nu och jag myser över tanken på att Kvällspasset börjar på 20 minuter.

 

Veckans omysigaste måtte väl vara Skolskjutningen i Finland. Hur overkligt det ju kändes förra gången det hände, det är ju bara i USA som vapenkåta socialt missanpassade galningar härjar löst, eller? Och så händer det igen. Det var verkligen så jag tänkte då jag fick höra det, ”Nej, inte en gång till!?”. Det är inte utan obehag man läser i chock-&-skrämseljournalistiken om hur denna unga kille kallblodigt skjuter sina medmänniskor och sedan sig själv. Oförståeligt, så fasansfullt. Det är oförståeligt, själva handlingen i sig själv. Ett vansinnesdåd utan någon uppenbar logisk förklaring.

Det är fasansfullt, skrämmande, obehagligt, då jag själv går på en högskola. Det är mer större risk att halka och dö i duschen än att bli skjuten i en skolmassaker, men visst börjar man tänka.

 

Men varför? Det är förståss lätt att säga att killen var sjuk, han var psykopat, han hade sett för mycket våldsfilm, han hade spelat för mycket Dödsspel, han hade bla bla bla bla. Det är inte så lätt. Att skylla på film och spel, det är skylla ifrån sig. I grund och botten är det ju självmord. En mentalt förstörd människa som mår otroligt otroligt dåligt, bestämmer sig för att ta sitt eget liv, och så många som möjligt med sig. När folk tar självmord genom att köra in i en annan bil, och på så sätt ha ihjäl oskyldiga, aldrig är det nån som påstår att han & hon spelat för mycket Rallypspel? Se det för vad det är, ett misslyckande. Ett misslyckande där Skola, vård, myndigheter och samhället misslyckats med att fånga upp och stötta en sjuk människa i behov av hjälp. Svenska språket har inget bra sätt att uttrycka sorg.

Men jag, vi, Sverige tänker på  de anhöriga. Jag hoppas jag inte möter en finne på skolan imorgon, för jag vet inte vad jag ska säga.