.

Jag tyckte jag hade drömmt nog sjuka drömmar får i år, men nähä. 2-0 till min Fantasi.
Inatt hat jag drömmt min sjukaste dröm, ever. Men den är även den coolaste jag drömt. Den var fan långfilm. Med typ sorgligt slut. Jag vill veta hur den slutade! Den börjar med att jag och mina två barndomskompisar Allan och Mattias cyklar omkring i gamla goda jävre en varm sommar. Vi gör typ alla de vanliga sakerna man gjorde på den tiden, vi var nog i tolv-trettonårsåldern. Jag kommer sen ihåg att två till började cykla med oss, en tjej och en kille, okända människor.

Sen börjar det flyta ihop i mitten, jag tror det var nåt sorts kärleksdrama, för när jag kommer ihåg saker bättre har jag en liten son och en fru som bor mitt emot huset jag nu kommer ihåg att jag står i(det är en lägenhet som ser exakt som min farmor & farafars hus gör från insidan), och jag kan inte gå dit, för att en ond magiker(för mycket fantays-böcker, Simon) har lagt nån sorts magi så jag kan inte alls komma in och rädda dom. Staden som vi är i är typ 1800-tal, fast samtidigt finns det en massa nymodigheter, tex kylskåpet, som vi berättar mer om sen.

Med mig har jag typ 5 andra magiker, eller nåt sånt, alla ser ut som om dom vart på maskerad med alla möjliga sjuka dräkter, bland annat Allan och Mattias. Vi kommer på idén att vi ska försöka ta oss in i huset genom att gå igenom drömmarna(en dröm i drömmen!) in till min fru&son eller nåt sånt. Så alla sätter sig i en ring, håller händerna och plötsligt är vi i "drömlandet". Det ser ut som en mörk slemmig skräckskog, ni vet, med det där kalla blåa ljuset. Jag kommer typ inte ihåg så mycket av vad som händer här, mer än att det går jävligt dåligt. I drömlandet möter vi det slutgiltiga beviset på att jag är spritt språngande. Vimöter typ en annan magiker som är typ tre meter lång, stark som en troll och ingen vet om han är god eller ond, och han säger inte ett ord  genom resten av drömmen. Okej, det låter ju så fucked up, om det inte vore för att denne mystiske främling är Jon Skolmens okände tvillingbror, komplett med mustasch och krullhår.

Vi+Jon Skolmen tar sig ut ur drömmen, jag kommer inte ihåg varför, men vi kan inte komma in i drömmen igen heller. Jag antar att jag glömmt något, för helt pötsligt går Jon Skolmen iväg, sliter lös en frys med en hand, och vi börjar bygga nån sorts maskin för att frysa ner oss. Jag tror det skulle ha varit för att vakna upp typ 100 år senare eller nåt sånt. Ungefär här ringer Krille och väcker mig. Damnit.

Jag tänker googla drömanalysering senare, det här måste vara en psykiatrikers våta dröm xD
Alles gut, födelsedagsfest hos Holmen ikväll, Aight!