Mumma
Seriöst, Musikhösten/vintern 2009 kommer att bli awesome. Helt allvarligt.
Wolfmother har släppt(Okej, det var augusti, men vi räknar med den)
The Pains of being pure at heart har släpper den 22
Volcano Choir Släpper i September!
Markus Krunegård släpper två skivor i oktober, YES
Maps Släpper i Oktober!
Interpol fortsätter med sin nya skiva, kanske vinter/våren?
Vampire weekend släpper i Januari!
--------------------------------------------------
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
Wolfmother har släppt(Okej, det var augusti, men vi räknar med den)
The Pains of being pure at heart har släpper den 22
Volcano Choir Släpper i September!
Markus Krunegård släpper två skivor i oktober, YES
Maps Släpper i Oktober!
Interpol fortsätter med sin nya skiva, kanske vinter/våren?
Vampire weekend släpper i Januari!
Varför är jag så uppspelt egentligen? Vampire weekend, Markus Krunegård och Bon Iver (Volcano Choir) var mina kanske mest älskade skivsläpp från 2008. Helt allvarligt, Cape kwod kwassa kwassa är mycket möjligt en av dom bästa låtarna jag någonsin hört. Någonsin. I våran säsongsavslutning av Radioskugga i Maj, så satte jag The Pains of Being pure at heart på Plats 1 under bästa skiva hittils 2009. Maps är bara allmänt bra, och Interpol var ett av de första Indierock-banden jag började lyssna på. Mycket att leva upp till här helt enkelt.
Så jag är lite orolig. Det räcker faktiskt att en enda av dessa... favoritartister kan jag nog kalla dom, släpper en dålig skiva, så kommer jag att vara en zombie i minst ett halvår efteråt. Det är farligt att ha höga förväntningar.
På något mystiskt sätt har jag ändå redan hört Volcano Choirs "Unmap" och The Pains of being Pure at hearts "Higher than the stars EP", och kan pusta utav lättnad/Lycka. Jag föredrar Bon ivers lite mer avskalade ljudbild framför Volcano Choirs mer Experimentella, men det är inte en dålig skiva, inte alls. Den är riktigt bra, och jag kan säga att "Seeplymouth" är en av mina favoritlåtar från i år. "Higher that the Stars EP" gjorde mig om än mer förälskad i TPobPaH, där en klar utveckling av deras garage-pop på bara dryga 9 månader mot lite mer The Cure-gothpoppiga melodier. Det åter helt enkelt fantastiskt.
Höstens wildcard är Markus Krunegård. Singeln "Hela Livet var ett Disco" verkar ta svenska folket med storm, men helt allvarligt; Jag hatar den mer för varje gång jag hör den. Verserna är ett lustmord och ett fullständigt haveri på hur man använder Krunegårds väldigt distinkta röst på bästa sätt, och får honom att låta som en halvbra idol-skådis. Sorry Markus, men det här är så kallad tough love. Jag skyller det mesta på Mauro Scocco, som uppenbarligen har producerat de två kommande skivorna. Jag håller helt enkelt tummarna för att Markus låter som han ska på de andra låtarna. Snälla, låt det vara så. Snälla, snälla, snälla.
Say anything ska tydligen också släppa nytt, men efter att ha hört singeln till skivan så gråter jag en skvätt, ignorerar den nya skivan och tar en ordentlig genomlyssning av deras gamla material
Så jag är lite orolig. Det räcker faktiskt att en enda av dessa... favoritartister kan jag nog kalla dom, släpper en dålig skiva, så kommer jag att vara en zombie i minst ett halvår efteråt. Det är farligt att ha höga förväntningar.
På något mystiskt sätt har jag ändå redan hört Volcano Choirs "Unmap" och The Pains of being Pure at hearts "Higher than the stars EP", och kan pusta utav lättnad/Lycka. Jag föredrar Bon ivers lite mer avskalade ljudbild framför Volcano Choirs mer Experimentella, men det är inte en dålig skiva, inte alls. Den är riktigt bra, och jag kan säga att "Seeplymouth" är en av mina favoritlåtar från i år. "Higher that the Stars EP" gjorde mig om än mer förälskad i TPobPaH, där en klar utveckling av deras garage-pop på bara dryga 9 månader mot lite mer The Cure-gothpoppiga melodier. Det åter helt enkelt fantastiskt.
Höstens wildcard är Markus Krunegård. Singeln "Hela Livet var ett Disco" verkar ta svenska folket med storm, men helt allvarligt; Jag hatar den mer för varje gång jag hör den. Verserna är ett lustmord och ett fullständigt haveri på hur man använder Krunegårds väldigt distinkta röst på bästa sätt, och får honom att låta som en halvbra idol-skådis. Sorry Markus, men det här är så kallad tough love. Jag skyller det mesta på Mauro Scocco, som uppenbarligen har producerat de två kommande skivorna. Jag håller helt enkelt tummarna för att Markus låter som han ska på de andra låtarna. Snälla, låt det vara så. Snälla, snälla, snälla.
Say anything ska tydligen också släppa nytt, men efter att ha hört singeln till skivan så gråter jag en skvätt, ignorerar den nya skivan och tar en ordentlig genomlyssning av deras gamla material
--------------------------------------------------
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
